Birkas historia

SAMMANFATTNING

För att få en komplett bild av Birkas historia behöver man gå igenom all tillgängligt material, och det försöker vi göra på hemsidan. Det innebär också att det blir mycket text, så vi  försöker oss på en kortare sammanfattning här.

Traditionellt anser man att Birka anlades i mitten av 700-talet på en ö i Mälaren som kallas Björkö. Denna handelsplats anlades av en sveakung som ett led i önskan att kontrollera handeln i norra Skandinavien, både politiskt och ekonomiskt. Denna handelsplats fick besök av Ansgar år 829 och blev startpunkten och platsen för den tyska missionens hårda arbete med att kristna nordborna. Birka blev aldrig ett kristet samhälle, de olika trosinriktningarna levde sida vid sida. Runt år 970 överges Birka och platsen städas mycket väl, och 100 år senare finns det inga spår efter handelsplatsen eller spår av den tyska missionen.  Här borde historien om Birka upphöra, men den fortsätter.

Adam av Bremen skriver år 1070 att: 

  • "Sveonerna är också kända för sitt samhälle, Birka som är så stort och betydelsefullt med sina sjöförbindelser att det borde vara en Metropolis, en huvudstad".  Det känns som att Adam refererar till ett fortfarande existerande Birka. Vid Adams tid hade handelsplatsen på Björkö varit öde i 100 år.

  • Birka är Götarnas stad och ligger i Sveonernas kustområde. 

  • Birka ska ha lika långt till alla kuster av Östersjön.

  • Birka ska ligga i en vik av Östersjön som vetter mot norr eller i en bukt som böjer mot norr - beroende på hur man översätter från latinet. 

  • Birka ska ligga nära Kurland, som är dagens Lettland men även nära Jumne/Jomsborg, som ligger i dagens västra Polen. Den enda del av Sverige som ligger nära Lettland är Gotland, och att Öland ligger ungefär lika långt/nära båda platserna.

  • Birka ska ligga i ett sund, ett sund som är en del av Östersjön. Detta sund ska även helt eller delvis gå att spärra av, för att skydda Birka mot sjörövare. Även om havsviken Mälaren ser mycket annorlunda ut idag mot för 1000 år sedan - kan man inte säga att den vetter mot norr. Möjligheterna att spärra av denna stora havsvik känns inte heller så stora, men antalet farleder var förmodligen begränsade.  

  • Birka ska inte långt ifrån det tempel som heter Ubsola, som anses vara Gamla Uppsala. Den enda avståndsangivelse som Adam gör här, är att det är en dags resväg mellan Sigtuna och Gamla Uppsala. Adam antar att Birka och Sigtuna ligger nära varandra och bygger detta eventuellt på den resa som Biskop Adalvard d.y. gör år 1068. 

  • Birka kan även nås landvägen enl. Adam. För att komma till Sigtuna går man över Skara, Tälje och Birka, där Tälje anses vara Södertälje. Det sägs att Biskop Adalvard d.y. begagnade tillfället att under resan, även göra ett besök i Birka. Det tog biskopen sju dagar att resa från Skåne till Skara, men det tog en hel månad totalt sett att ta sig upp till Sigtuna. En avstickare till Björkö borde inte ha påverkat restiden så pass mycket kan man tycka, men det kan vi ju inte veta säkert. 

  • "Östergötland sträcker sig utmed det baltiska havet ända till Birka". Detta går att tolka på olika sätt. Adam anger inte i vilket väderstreck som Birka relaterar till Östergötland. Adam menar dock att Östergötland låg bortom Västergötland, och därmed skapar därmed tänkt en väst/östlig-linje mellan Skara och Birka. Utifrån det antagandet, kan Birka ligga någonstans utefter östersjökusten.

År 1071 blir Hiltin-Johannes biskop i Birka. Frågan är då vad han blev biskop över? Var det ett minne över ett missionsarbetet i Mälaren eller fanns det ett fungerande samhälle där missionsarbetet kunde fortsätta? Adam av Bremen menar att Hiltin-Johannes blev utsänd "till öarna i det baltiska havet"På slutet av 1000-talet fanns det fyra domkyrkosäten i Sverige:  Skara, Birka, Sigtuna och Hälsingland. Vi vet att man byggde en stor kyrka på Öland, på mitten av 1000-talet som blev 42 meter lång. Denna kyrka blev då 4 meter längre än domkyrkan i Lund, som var en av nordens största. Man skulle kunna argumentera att detta var en fortsättning på Birkas historia, där man fick hitta en ny plats för sitt fortsatta arbete. Hamburg-Bremen-stiftet tänkte inte ge upp! Kyrkan i Köpingsvik fick en kort karriär, redan på mitten av 1100-talet flyttades biskopssätet till Linköping, där förövrigt Ansgar är skyddshelgon.

Rimbert skriver år 876 att: 

  • "Birka, i vilken denna församling hade hållits, var inte, i strikt mening i Sverige, utan på Gotland. Den andra sammankomsten hölls söderut i egentliga Sverige." 

  • Ansgars resa gick över mellanliggande hav, som Ansgar fick ta sig över med hjälp av båtar. Adam lägger även till att Ansgar ror över Östersjön för att nå Birka.

  • Det är även anmärkningsvärt att Rimbert inte skriver någonting om Uppsala och det berömda templet. Uppgifter om templet uppstår först i Adams texter - och då i relation till Sigtuna - den nya staden i Mälardalen. 

Strelow skriver år 1633 att: 

  • "År efter Kristi födelse 936 är Biskop Unni själv kommen till Gotland ..... han hade sitt hus och boende i Klinta .... byggde Atlingbo kyrka

Gotland var verkligen navet i handeln på Östersjön. Det fanns flera stora handelsplatser på ön, och man kan visa upp stora silverskatter från vikingatiden. 80% av de arabiska mynt man har hittat i Norden, har man hittat på Gotland. Dessa mynt kommer via den sk. Norra Sidenvägen, som hade sin aktiva period från mitten av 800-talet och 100 år framåt. Det är då som mynten hamnar på Gotland men passar även väldigt bra in på Björkös storhetstid. Verksamheten i Mälaren får då ett uppsving och platsen får en större betydelse. Även om den allmänna uppfattningen att handeln på Björkö upphörde på grund av landhöjningen, så är det nog också troligt att kundunderlaget sviktade när handeln tog andra vägar. 

Man kan argumentera att, det finns få platser i Norra Europa som är så väl identifierade och lokaliserade som Birka, Sigtuna och det gamla Uppsala. Birka i Mälaren är en fantastisk och unik fornlämning och är en plats som har spelat en betydande roll i historien. Frågan är bara, hur stor roll och hur länge? Trots den stora mängd fynd man har från alla grävningarna på Björkö, har man inga spår efter någon kyrklig verksamhet. Det kan ju antingen betyda att man inte hittat den än eller att den inte finns att hitta. Moderna geofysiska undersökningsmetoder har dock visat att Björkö den första 100 åren var ett komplex av tätt sammanpackade små verkstäder, som del av en större och okänd slavekonomi. Inte helt i linje med den bild av det fredliga vikingasamhället, man velat ge sken av. Det fanns ingen stadsmiljö med tätt sammanpressade boningshus, som man länge trott. Om samhället på Björkö inte var så stort, var kommer då alla gravarna ifrån? Hade ön en annan betydelse än vad vi tidigare trott? 

Frågor man bör ställa sig; om Birka i Mälaren var navet för den tyska missionen, hur länge var platsen det? Vad hände efter år 970, när samhället där försvann? Hur kunde man bli biskop i en stad som längre inte existerar? Kan historien om Birka vara delad mellan flera platser i Sverige eller är det bara den berömda staden i Mälaren? Kan man tala om ett Ansgars Birka och ett Adams Birka? Det hade ändå gått över 200 år mellan dessa nedslag i historien. Vi kan dock konstatera att när Adam av Bremen satt i Hedeby och intervjuade både kyrkans män och handelsmän om Sverige - reste man inte längre på Birka i Mälaren. Även om de hade gjort det 100 år tidigare - så var den handelsplatsen öde nu och handeln hade sedan länge tagit andra vägar.  

Slutsatsen är att man behöver vara mer nyanserad, vara ödmjuk inför motstridigheterna i källorna och även inse osäkerheterna i fyndmaterialet. Även om arkeologi är en exakt vetenskap, så ger den inte konkreta svar på historiska händelser. Läs gärna hela materialet på Birkas Historia - det finns mycket mer att veta om Birka och dess historia - än vad man kan tro. 

BIRKAS HISTORIA I KORTHET

Birkas historia sammanfaller väldigt mycket med Sveriges tidiga historia. När den produktive östgötske kungen Björn, lyckas förena flera delar av Sverige i en löst sammansatt handelsunion under början av 800-talet tas det första steget till ett Svearike. När handeln i Östersjön radikalt ökade, behöver man organisera sig för att kunna ta del av rikedomarna men även hålla borta de utländska intressena som aspirerade på samma lönsamma verksamhet. Volymen av den nya handeln var så stor att man inte kunde utesluta att främmande makt även skulle ha anspråk på landområden, för att säkra en del av handeln. Varje region kunde inte hantera detta på egen hand.

Motorn i denna ökande handel var Frankerriket. Där fanns det en stor befolkning med en stark köpkraft, men som också var kristen. Detta var också något som kung Björn behövde adressera. Kungen behövde nog visa att han hade ambitioner att pröva den nya religionen på allvar och på så sätt lugna de krafter på kontinenten, som förmodligen ogillade att handelns sköttes av hedningar. För att blidka Frankerna så tar han hit en biskop från Hamburg-Bremens ärkestift, en viss Ansgar. För att kunna genomföra denna plan i hela det löst sammansatta Sveariket behöver han få ett godkännande i varje del av riket. Det första mötet mellan kyrkan och svenskarna sker på Gotland, där Ansgar presenterar planen och den blev godkänd vid Gutnatinget vid Roma - Gotlands högsta beslutande organ. Då kungen själv var östgöte, hade han förmodligen själv mandat att godkänna Ansgars plan men han behövde få ett godkännande i det viktiga Mälardalen. Detta möte skedde i den stora kungahallen på Adelsö och där fick Ansgar det slutgiltiga mandatet att sprida det goda budskapet i Sveariket.

I samband med denna omfattande organisering skapades de Birka-platser som dyker upp i alla delar av riket, här skulle handeln organiseras och fokuseras till. På Birka-orterna skulle både inhemska och utländska köpmän kunna känna sig säkra för att kunna genomföra sina affärer. Detta var både en förutsättning för handeln men var nog även svenskarnas stora åtagande, för att kunna mer eller mindre få monopol över handeln i Östersjön. På Birka skulle det råda en form av ”handels-fred” och för detta ändamål sattes upp ett regelverk, som sedermera blev en lagstiftning, Bjärköarätten. Parallellt med detta hade kung Björn startat arbetet med att rusta upp verksamheten på Björkö. Här hade militären huserat i många år men även en omfattande verkstadsindustri hade producerat vapen och annan viktig utrustning. Nu ställdes verksamheten om, för att möta den nya externa efterfrågan på mer prydnadsföremål och annat som gick att sälja. Nya byggnader färdigställdes och även utländska affärsmän bjöds in för att stärka Birka i Mälarens ekonomiska dragningskraft.

På mitten av 900-talet minskar handeln i Östersjön. De gamla handelsvägarna via Medelhavet öppnar igen och man slipper den riskfyllda omvägen via de ryska floderna och den långa vägen längs den svårnavigerade svenska kusten. Detta innebar att många som jobbade inom handelsverksamheten, lotsar och roddare blev arbetslösa. Detta ledde till att många försöka få en utkomst på annat sätt, inte alltid med lagliga medel. Nu startar vikingatiden på allvar, den delen av verksamheten som vi ofta förknippar med den epoken. Nu börjar även det löst sammansatta Sveariket att knaka i fogarna. Gutarna slår sig fria får riket men fortsätter med sin framgångsrika handel, fast under eget flagg. I samband med detta läggs verksamheten på Björkö ner. Säkerligen en kombination av landhöjning men främst att de ekonomiska förutsättningarna inte längre fanns. Sigtuna anläggs i samband med detta men hade ett annat syfte och annan verksamhet är Björkö vad hade.

Nu hade dock den Katolska kyrkan etablerat sig runt om i riket, som borgade för en viss stabilitet. Nu ökar Götalandskapen sin makt och inflytande över riksbildandet. De nya kungarna i Sveariket är numera kristna och med kontinentala influenser styr hur landet ska organiseras. Det mäktiga Västergötland, med Skara i spetsen vill vara med i det stora förändringsarbetet. Nu går Birka från att var en handelsorganisation till att bli ett kyrkostift. Birka var ett väl inarbetat namn bland svenskarna, och passade då bra för att vara ett säte för en biskop. Den mest lämpliga platsen för detta blev Öland och mer specifikt Köpingsvik. Köpingsvik hade varit en Birka-ort med handel, knuten till handelsorganisationen under många år men skulle konverteras till en kristen stad. Man bygger en stor domkyrkan på platsen men man hinner knappt flytta in i de nya lokalerna, förrän det kommer nya direktiv från högre ort. Man väljer att flytta domkyrkosätet från Köpings kyrka till Linköping. Där fanns det bättre ekonomiska och försvarsmässiga förutsättningar, för att kunna vara mer uthålliga i arbetet. För att minnas biskop Ansgars insatser för att ha kristnat Svenskarna blir han skyddshelgon för det nya stiftet. Historien om Birka startar och slutar med Ansgar, även om bara effekten av hans arbete lever kvar.