SAMMANFATTNING

För att få en komplett bild av Birkas historia behöver man gå igenom all tillgängligt material, och det försöker vi göra på hemsidan. Det innebär också att det blir mycket text, så vi försöker oss på en kortare sammanfattning här.

Traditionellt anser man att Birka anlades i mitten av 700-talet på en ö i Mälaren som kallas Björkö. Denna handelsplats anlades av en sveakung som ett led i önskan att kontrollera handeln i norra Skandinavien, både politiskt och ekonomiskt. Denna handelsplats fick besök av Ansgar år 829 och blev startpunkten och platsen för den tyska missionens hårda arbete med att kristna nordborna. Birka blev aldrig ett kristet samhälle, de olika trosinriktningarna levde sida vid sida. Runt år 970 överges Birka och platsen städas mycket väl, och 100 år senare finns det inga spår efter handelsplatsen eller spår av den tyska missionen. Här borde historien om Birka upphöra, men den fortsätter. Vi tar det kronologiskt.

Rimbert skriver år 876 att:

• "Birka, i vilken denna församling hade hållits, var inte, i strikt mening i Sverige, utan på Gotland. Den andra sammankomsten hölls söderut i egentliga Sverige."

• "Med stor svårighet genomförde de sin långa resa till fots, korsade även de mellanliggande haven, där det var möjligt, med skepp, och anlände så småningom till den svenska hamnen som heter Birka.”

• "Ansgar fullbordade den resa som han hade begett sig på, och efter att ha tillbringat nästan tjugo dagar i ett skepp, anlände han till Birka.”

Den engelska översättningen är ”in Gotland” – så tolkning kan även ses som Götaland. I ljuset av att Ansgar reser över mellanliggande hav, kan Gotland vara en rimlig tolkning. Både Vättern och Kalmarsund framstod nog som hav för Ansgar, så vi kan inte dra allt för stora växlar kring det. Frågan är om Ansgar nådde ända upp till Åland och Ålandshav på sin resa, och om detta område kunde ses som att vara Götaland. Adam av Bremen lägger till att - Ansgar ror över Östersjön för att nå Birka - vilket känns som en längre sammanhängande båtresa.

Adam av Bremen skriver år 1070 att:

• "Sveonerna är också kända för sitt samhälle, Birka som är så stort och betydelsefullt med sina sjöförbindelser att det borde vara en Metropolis, en huvudstad". Det känns som att Adam refererar till ett fortfarande existerande Birka. Vid Adams tid hade handelsplatsen på Björkö varit öde i 100 år.

• Birka är Götarnas stad och ligger i Sveonernas kustområde.

• Birka ska ha lika långt till alla kuster av Östersjön.

• Birka ska ligga i en vik av Östersjön som vetter mot norr eller i en bukt som böjer mot norr - beroende på hur man översätter från latinet.

• Birka ska ligga nära Kurland, som är dagens Lettland men även nära Jumne/Jomsborg, som ligger i dagens västra Polen. Den enda del av Sverige som ligger nära Lettland är Gotland, och att Öland ligger ungefär lika långt/nära båda platserna.

• Birka ska ligga i ett sund, ett sund som är en del av Östersjön. Detta sund ska även helt eller delvis gå att spärra av, för att skydda Birka mot sjörövare. Även om havsviken Mälaren ser mycket annorlunda ut idag mot för 1000 år sedan - kan man inte säga att den vetter mot norr. Möjligheterna att spärra av denna stora havsvik känns inte heller så stora, men antalet farleder var förmodligen begränsade.

• Birka ska inte långt ifrån det tempel som heter Ubsola, som anses vara Gamla Uppsala. Den enda avståndsangivelse som Adam gör här, är att det är en dags resväg mellan Sigtuna och Gamla Uppsala. Adam antar att Birka och Sigtuna ligger nära varandra, och bygger detta enbart på den resa som Biskop Adalvard d.y. gör år 1068.

• Birka kan även nås landvägen enl. Adam. För att komma till Sigtuna går man över Skara, Tälje och Birka, där Tälje anses vara Södertälje. Det tog sju dagar att resa från Skåne till Skara, men det tog en hel månad totalt sett att ta sig upp till Sigtuna.

• "Östergötland sträcker sig utmed det baltiska havet ända till Birka". Detta går att tolka på olika sätt. Adam anger inte i vilket väderstreck som Birka relaterar till Östergötland. Adam menar dock att Östergötland låg bortom Västergötland, och därmed skapar därmed tänkt en väst/östlig-linje mellan Skara och Birka. Utifrån det antagandet, kan Birka ligga någonstans utefter östersjökusten. Vi vet inte hur långt Östergötland sträckte sig norrut på den tiden,  men det är inte troligt att landskapet sträckte sig ända till Mälaren. Adam menar att efter Birka, finns det stora mer eller mindre okända områden som står under svenskarnas kontroll. Birka indikerar den bortre gränsen för den kända världen.

Denna sammanställning vill visa att dagens självklara syn på Birkas placering i Mälaren, inte är lika självklar som man kan tro. Källorna är till viss del motstridiga och man måste ibland välja vad som kan vara mest troligt, sett i en större kontext. Samtidigt som vissa indikationer är väldigt tydliga. Vetenskapen hade tidigt sin uppfattning om tingens ordning och tolkat texterna, att det ska gagnar det egna syftet. Man måste också förstå att mycket händer på de 200 år, som skiljer Rimbert och Adams nedslag i historien.

Strelow skriver år 1633 att:

• "År efter Kristi födelse 936 är Biskop Unni själv kommen till Gotland ..... han hade sitt hus och boende i Klinta .... byggde Atlingbo kyrka"

Detta är en intressant uppgift! Enligt Adam ska Biskop Unni ha dött i Birka år 936 - samma år som han då skulle varit baserad på Gotland - hur ska vi tolka det? Gotland var verkligen navet i handeln på Östersjön. Det fanns flera stora handelsplatser på ön, och man kan visa upp stora silverskatter från vikingatiden. Av de arabiska mynt man har hittat i Norden från den här perioden, har 80% hittats på Gotland och detta visar på öns handelsmässiga dominans. 

Det är svårt att hitta en mer strategiskt placerad handelsplats än Saltvik på Åland. Om sveakungen ville ha kontroll över handeln i Östersjön - hade han haft bättre lycka i det arbetet med att anlägga sin handelsplats på Åland och inte inne i havsviken Mälaren. Kanske kungens handelsvaror tillverkades och lagerhölls på Björkö men att försäljningen skedde på Åland - där marknaden fanns? Redan i början av 900-talet var Åland helt kristnat, och där har vi kanske även Unnis gravkors i kalksten från år 936.

Man kan argumentera att, det finns få platser i Norra Europa som är så väl identifierade och lokaliserade som Birka, Sigtuna och det gamla Uppsala. Birka i Mälaren är en fantastisk och unik fornlämning och är en plats som har spelat en betydande roll i historien. Frågan är bara, hur stor roll och hur länge? Trots den stora mängd fynd man har från alla grävningarna på Björkö, har man inga spår efter någon kyrklig verksamhet. Det kan ju antingen betyda att man inte hittat den än eller att den inte finns att hitta. Moderna geofysiska undersökningsmetoder har dock visat att Björkö den första 100 åren var ett komplex av tätt sammanpackade små verkstäder, som del av en större och okänd slavekonomi. Inte helt i linje med den bild av det fredliga vikingasamhället, man velat ge sken av. Det fanns ingen stadsmiljö med tätt sammanpressade boningshus, som man länge trott. Om samhället på Björkö inte var så stort, var kommer då alla gravarna ifrån? Ön hade förmodligen en helt annan uppgift och betydelse, än vad vi tidigare trott.

Vi bör också ställa oss frågan om det överhuvudtaget gick att bo på Björkö? Det finns ett antal större problem med att bygga ett samhälle på en ö, i alla fall på en så pass liten ö som Björkö. Dessa problem ökar exponentiellt, om man även ska övervintra i svearna nya handelsstad. Befolkningen måste ha mat, vatten, ved, byggmaterial, underhållsmaterial, material för tillverkning av produkter, och mycket annat som behövs för överlevnad och ett fungerande samhälle. Bristen på ved, för uppvärmning och som värmekälla för produktion, hade med all sannolikhet sinat redan efter ett par år. Vi vet att merparten av stadens befolkning trängdes i små skjul och verkstäder - och det finns inga spår av några byggnader som är större än 20 kvadratmeter. Detta innebär att den bofasta befolkningen på Björkö var helt beroende av leveranser av förnödenheter från fastlandet - även om det kanske bara handlade om ett par-tre hundra människor. Slutsatsen är ganska given - när Birka i Mälaren utvecklades till en marknads- eller handelsplats var den enbart öppen under sommarhalvåret. Detta var säkert samma upplägg som de flesta andra handelsplatser runt om i landet hade, på den här tiden. Man samlades där i och för nödvändiga affärer, resten av tiden var platsen mer eller mindre öde. Detta diskvalificerar i stora stycken dagens uppfattning om Birka i Mälaren, som en stor och fredlig handelsstad med 700 bofasta innevånare. Den stad som etableras efter Björkös fall, Sigtuna hade lättare att ha ett större antal bofasta som kunde arbeta för sin egen försörjning och överlevnad. Tillgången till vatten, odlingsmark och marknader i staden och i närområdet sörjde för ett gott liv och det gav staden livskraft för att överleva en längre tid. Ser man till alla de andra platserna som vi har upp i vårt arbete, handelsplatserna på Gotland, Köpingsvik på Öland eller områdena kring Söderköping och Vreta fanns det goda möjligheter till försörjning - och reella förutsättningar för en permanent befolkning.

Det är helt uppenbart att Björkö rymmer en lång och fascinerande historia - förmodligen mycket mer spännande än vad turistreklamen vill göra gällande. Problemet är att man placerar Ansgar på Björkö, utan att ha några starka belägg för det. Man menar att Ansgar måste ha bott på Björkö, för att det inte finns någon annan bosättning i Mälardalen som var tillräckligt stor. Det argumentet räcker inte speciellt långt, om vi ska hitta platsen där Ansgar valde att förlägga sitt viktiga missionsarbete. Björkö var ö med en välbevakad verkstadsmiljö, befolkad av slavar och omgiven av en hög vall som sträckte sig långt ut i vattnet - inte en plats för att förlägga ett biskopssäte. Frågan är om Ansgars uppdragsgivare på kontinenten och i förlängningen Påven, hade accepterat dessa förutsättningar? Biskopssätet Birka var nog etablerat och fullt fungerade redan på Ansgars tid, då även Gautbert med flera tjänstgjorde där under åren. Gautbert invigdes till biskop av den tyske ärkebiskopen Ebo omedelbart före sin tjänstgöring i Birka, som vi kan läsa i Vita Ansgarii. Man måste nog även räkna med att biskoparna i Birka tjänstgjort inom ett större tätbebyggt område, ett stift, som omfattat stora delar av kungadömet. Dessa biskopar ville säkert omvända så många som möjligt. Utan några arkeologiska bevis för en kyrklig verksamhet på Björkö, kan man inte placera biskopssätet Birka där. Vi vet att Svealand kristnades från Sigtuna och att Ansgarsmissionen förmodligen enbart omfattade Götaland.

Senare års forskning har visat att det finns en gemensam nämnare mellan de större handelsplatserna runt Östersjön, och det kan vara detta som ligger bakom Birka-begreppet. När de mindre och lokala handelsplatserna började utvecklas till mer internationella mötesplatser, behövde man bygga upp någon form av regelverk. När handelsmän från olika delar av världen ska samlas och göra affärer behöver man en gemensam värdegrund och lagstiftning, för att samarbetet skulle fungera. Dessa internationella handelsplatser blev speciella ekonomiska zoner men även till speciella juridiska zoner. I den kontexten är inte Birka en specifik plats – utan ett begrepp för en juridisk avgränsad zon. Birka går nog tillbaka det forntida ordet för palissad - birki. Det är bakom dessa murar som välståndet utvecklades men även de lagar som senare blev till de medeltida stadslagarna, som kom att kallas för Bjärköarätterna. Biark var nog det nordiska namn som latiniserades till Birka - en handelsplats med egen jurisdiktion.

Officiellt ser man Björkö eller Biörcköö som det nordiska namn som blir latiniserat till Birka. Det finns även en uppfattning att ”Birk” direkt är kopplat till fornnordiska för Björk. Om vi ser på de Björkö-platserna som vi har identifierat under arbetets gång - gör vi en sammanställning här.

• Björkö i Mälaren - den plats som officiellt anses vara Birka. Ett större bosättningsområde som är väl undersökt.

• Björkö i Östergötland - vid Vreta kloster. Ett större bosättningsområde som är marginellt undersökt.

• Björkö på Gotland - vid Roma kloster. Ett område med landets största fynd av viktloder, som tyder på en omfattande handel under en längre tid. Ett större bosättningsområde som inte är undersökt.

Vi har även identifierat ett område mellan Borgholm och det stora förhistoriska handelsplatsen i Köpingsvik, som heter Björkviken. Bosättningsområdet i Köpingsvik är mycket stort, men som är enbart marginellt undersökt. Här etablerades förmodligen även en domkyrka. ”Björk” verkar vara ett tema som idag identifierar dessa större och speciella handelsplatser. Här kan man ju dock fråga sig om det trädet eller handel som binder samma dessa platser. På tre av dem har även kyrkan etablerat sig - det är bara Björkö i Mälaren som kyrkan inte fick fäste.

Mälaren (längst upp till vänster), Öland (längst upp till höger), Östergötland (längst ner till vänster) och Gotland (längst ner till höger).

"Johannes, episcopus Bircacensis. Birca destructa sedes Lincopiam translata est."

"Johannes, biskop av Birka. Birkas förstörda biskopssäte överfördes till Linköping."

Detta är en marginalanteckning i ett exemplar av Rimberts Vita Ansgarii, förmodligen gjord i mitten av 1100-talet. Här får vi veta att Birka är ett biskopssäte men att det har förstörts och sätet flyttats till Linköping. Linköpings stift tillkom någon gång mellan år 1080 och 1120. I och med denna flytt, övertar Linköping över bl.a. Öland, Gotland och Åland från Skara stift. Mälardalens öar tillhör Sigtuna stift.

År 1071 blir Hiltin-Johannes biskop i Birka. Frågan är då vad han blev biskop över? Var det över ett minne från ett misslyckat missionsarbete i Mälaren eller fanns det ett fungerande samhälle där missionsarbetet fortsatt? Adam av Bremen menar att Hiltin-Johannes blev utsänd "till öarna i det baltiska havet".

På slutet av 1000-talet fanns det fyra domkyrkosäten i Sverige: Skara, Birka, Sigtuna och Hälsingland - detta utesluter att Björkö skulle kunna vara någon av dem. Man kan se att Birkas historia får en fortsättning på Öland. Vi vet att man bygger en väldigt stor kyrka i Köpingsvik på mitten/slutet av 1000-talet, som förmodligen skulle vara platsen för ett biskopssäte. Denna kyrka blev till och med större än domkyrkan i Lund, som var en av Nordens största. Där skulle man får en ny plats för sitt fortsatta missionsarbete. En annan tolkning är att Ansgarsmissionen aldrig utgick från Mälaren utan utgick från Götaland och kanske främst Östergötland, ända sedan 800-talet. Det finns inga arkeologiska bevis för en tidig kristen verksamhet i Köpingsvik, men vi vet att det stod en äldre träkyrka på platsen för den större stenkyrkan. Kyrkan i Köpingsvik fick dock en kort karriär, redan början av 1100-talet flyttades biskopssätet till Linköping, där för övrigt Ansgar är skyddshelgon.

Det finns ingenting i källorna eller i det arkeologiska materialet som med någon grad av säkerhet kan säga att Birka var en unik plats, och att denna plats ska ha varit Björkö i Mälaren. Det är mer troligt att anläggningen på Björkö var en utländskt kontrollerad slavstation än ett uttryck för svearnas ekonomiska och politiska ambitioner. Vi ska komma ihåg att stora ekonomiska krafter var i rörelse under början 800-talet, och när rikedomar är inblandat ökar även de maktpolitiska ambitionerna. Dåtidens nordiska kungar hade inga möjligheter att i någon större utsträckning kontrollera större geografiska områden. Lokala småkungar agerade utifrån sina intressen, och detta ledde ofta till interna stridigheter. Det tidiga 800-talets ekonomiska uppsving, som nästan skedde över en natt krävde att de svenska grupperingarna och regionerna behövde sluta fred och fokusera på gemensamma intressen, om man ville vara med och ta del av rikedomarna. Kunde man organisera sig och även visa upp en enad front, och även acceptera den framryckande kristna missionen, kunde man kanske blidka kontinentens stormakter och få en del av den nya ekonomin.

Detta bräckliga samarbete – som vi kallar Handelsunionen behövde manskap, båtar, säkra farleder och handelsplatser, där de utländska och lokala handelsmännen kunde under fredliga former göra upp sina affärer. Här föds tanken med att utveckla befintliga marknadsplatser till internationella handelsplatser med egna lagar – där handelsfred skulle gälla. Flera av dessa platser var redan lokala eller regionala tingsplatser sedan tidigare, men fick nu ansvar för fler verksamheter. För att ytterligare visa på svenskarnas goda vilja och sanna ambitioner - fick även kyrkans män tillåtelse att predika guds ord och bygga kyrkor på dessa handelsplatser. Källorna lär oss att beslutet om att tillåta religionsfrihet i riket fick omprövas flera gånger. Att styra ett löst sammansatt rike på 800-talet, krävde att kungamakten ständigt var i rörelse, avgöra lokala konflikter och på olika sätt stadfäste sin makt. Vi vet att det var tufft för kyrkans män att utföra sina plikter i Sverige, även så sent som på andra hälften av 1000-talet. En av Birkas biskopar, Abboten Hiltin-Johannes orkade tydligen bara två år i tjänst på öarna i Östersjön, innan han utmattad får återvända till Polen.

Att tro att alla signifikanta historiska händelser och platser fanns och ägde rum i Mälardalen, går tillbaka på en förlegad syn på svearnas ekonomiska och politiska makt över övriga delar av landet. Man får inte blanda ihop ett större antal attacker mot exempelvis Gotland under Vendeltiden av mer eller mindre kriminella gäng från fastlandet, med politiska ambitioner från ”centralmakten” i Gamla Uppsala. Laglösheten regerade och det var först när man kunde samlas kring en gemensam ambition, som man kunde sluta någon form av fred. Ville man tjäna pengar, fick man vara där marknaderna fanns och anpassa sig till de spelregler som gavs.

Vad vet vi egentligen vad som hände för 1000 år sedan? Slutsatsen är att man behöver vara mer nyanserad, vara ödmjuk inför motstridigheterna i källorna och även inse osäkerheterna i fyndmaterialet. Även om arkeologi är en exakt vetenskap, så ger den inte konkreta svar på historiska händelser. Oavsett vad man tror vad som utspelades under den dynamiska period i vår historia, får vi nog inse att fenomenet Birka är både större och mer mångfacetterat än vad vi tillåtit oss att förstå.

BIRKAS HISTORIA I KORTHET

Birkas historia sammanfaller väldigt mycket med Sveriges tidiga historia. När den produktive östgötske kungen Björn, lyckas förena flera delar av Sverige i en löst sammansatt handelsunion under början av 800-talet tas det första steget till ett Svearike. När handeln i Östersjön radikalt ökade, behöver man organisera sig för att kunna ta del av rikedomarna men även hålla borta de utländska intressena som aspirerade på samma lönsamma verksamhet. Volymen av den nya handeln var så stor att man inte kunde utesluta att främmande makt även skulle ha anspråk på landområden, för att säkra en del av handeln. Varje region kunde inte hantera detta på egen hand.

Motorn i denna ökande handel var Frankerriket. Där fanns det en stor befolkning med en stark köpkraft, men som också var kristen. Detta var också något som kung Björn behövde adressera. Kungen behövde nog visa att han hade ambitioner att pröva den nya religionen på allvar och på så sätt lugna de krafter på kontinenten, som förmodligen ogillade att handelns sköttes av hedningar. För att blidka Frankerna så tar han hit en biskop från Hamburg-Bremens ärkestift, en viss Ansgar. För att kunna genomföra denna plan i hela det löst sammansatta Sveariket behöver han få ett godkännande i varje del av riket. Det första mötet mellan kyrkan och svenskarna kan ha skett på Gotland, där Ansgar presenterar planen och den blev godkänd vid Gutnaltinget vid Roma. Kungen behövde även få ett godkännande i det viktiga Mälardalen, och detta möte skedde i den stora kungahallen på Adelsö. Där fick Ansgar det slutgiltiga mandatet att sprida det goda budskapet i Sveariket. Nu återvände Ansgar till Birka, för att planera och genomföra sin stora utmaning. Han behövde både material, manskap och fler av kyrkans män för att bygga upp sin församling.

Detta var både en förutsättning för handeln men var nog även svenskarnas stora åtagande, för att kunna mer eller mindre få monopol över handeln i Östersjön. På Birka skulle det råda handels-fred och för detta ändamål sattes upp ett regelverk, som sedermera blev en lagstiftning, Bjärköarätten.

På slutet av 800-talet utvecklas verksamheten även på Björkö. Här hade utländska smeder huserat i många år och producerat prydnadssaker för utländska marknader. Nu ställdes verksamheten om, nya byggnader färdigställdes och utländska affärsmän bjöds in för att göra affärer - och försöka flytta marknaden till inhemska områden. Någon gång under 900-talet börjar dock det löst sammansatta Sveariket att knaka i fogarna. Även om detta har varit en lönsam period för alla inblandade, finns det indikationer att det fanns konkurrens mellan en mer norrgående handelsled via Mälaren och Norge - och en mer södergående handelsled via Götaland och Danmark. Den största delen av varorna passerade fortfarande via Gotland, men frågan var vilken väg de skulle ta efter det. Detta involverade även Norge och Danmark, som behövde säkra sin del av handeln - främst och från och till sina besittningar på i England och Skottland. Detta kan vara en underliggande orsak till ett antal krig mellan de nordiska länderna. I mitten av 1000-talet minskar efterfrågan på varor via Östersjön påtagligt - och vikingatidens största ekonomiska drivkrafter försvinner. Stora politiska förändringar sker både i England och på kontinenten - där nordbornas dominans upphör. Exempelvis kuvas Jorvik i England och inlemmas nu i det nya Normandiska England.

Nu har den Katolska kyrkan etablerat sig runt om i riket, som borgade för en viss stabilitet. Nu ökar Götalandskapen sin makt och inflytande över riksbildandet. De nya kungarna i Sveariket är numera kristna och med kontinentala influenser styr hur landet ska organiseras. Det mäktiga Västergötland, med Skara i spetsen vill vara med i det stora förändringsarbetet. Även om Birka redan tidigare både varit ett biskopssäte och en handelsunion, övergår nu Birka helt till att vara ett kyrkostift. Birka var ett väl inarbetat namn bland svenskarna, och passade då bra för att vara ett säte för en biskop. Den mest lämpliga platsen för detta blev Öland och mer specifikt Köpingsvik. Köpingsvik hade varit en Birka-ort med handel, knuten till handelsorganisationen under många år men skulle konverteras till en kristen stad. Man bygger en stor domkyrka på platsen men man hinner knappt flytta in i de nya lokalerna, förrän det kommer nya direktiv från högre ort. Man väljer att flytta domkyrkosätet från Köpings kyrka till Linköping. Där fanns det bättre ekonomiska och försvarsmässiga förutsättningar, för att kunna vara mer uthålliga i arbetet. Nu slår man samman biskopssätena Ljunga/Vreta med Köpingsvik, för att skapa ett större och mäktigare kyrkostift - Birka stift sedermera Linköpings stift. För att minnas biskop Ansgars insatser för att ha kristnat svenskarna blir han skyddshelgon för det nya stiftet. Historien om Birka startar och slutar med Ansgar, även om bara effekten av hans arbete lever kvar.