PARADIGMSKIFTET

Dagens paradigm emanerar från den gamla synen att all makt och ambition under järnåldern, kom från Uppland och Mälardalen. Alla andra områden har mer eller mindre stått under upplänningarnas kontroll, under större delen av historien. Fram tills idag har man sett Birka som en solitär, som en del av denna föreställning. En unik plats som har en väl definierad början, ett tydligt syfte och en väl avgränsat slut med en väldokumenterad orsak till avslutet. Birka anlades i mitten av 700-talet av en Sveakung, i syfte att på egen hand kontrollera handeln i norra Skandinavien, både politiskt och ekonomiskt. Sveakungen var själv bosatt någon kilometer bort, vid den plats som kallas Hovgården på Adelsö. Under 200 år var Birka en blomstrande tätort och Sveriges viktigaste knutpunkt för handel i hela norra Europa. På grund av landhöjningen, som viken kom att snöras av och bli insjön Mälaren. Runt år 970 överges Birka och där slutar historien.

Syftet med vårt arbete är att få till ett paradigmskifte när det gällen synen på Birka. Försöka förstå vad som händer med synen på vår tidigare historia, om man ändrar synen på Birka och betydelsen av Birka-begreppet. Under senare tid har det framkommit teorier och arkeologiska fynd som faktiskt ändrar bilden av den tidiga svenska historien, vilket för detta mentala språng mindre kontroversiellt. Vi har bara samlat all tillgänglig information i området och tillåtit oss ställa en mängd frågor mot materialet, utan förutfattade meningar. Utan att egentligen kunna redovisa några konkreta och övertygandebevis får vår tes, kan det ju synas väldigt ambitiöst att tala om ett paradigmskifte. Problemet är att dagens syn på Birka, lider av samma brist på konkreta och övertygande bevis.

• Vi har frågat oss hur Adam av Bremen kunde skriva att Birka som är så stort och betydelsefullt med sina sjöförbindelser att det borde vara en huvudstad. Detta göra han exakt 100 år efter att Birka i Mälaren övergivits.

• Vi har frågat oss varför Adam av Bremen kallar Birka för Götarnas stad. Innebär detta att Birka låg i Götaland eller att det var götar som anlade staden och hade kontrollen över den, eller kanske både och?

• Vi har frågat oss varför man direkt efter att handelsplatsen på Björkö överges på grund av landhöjningen kunde anlägga Sigtuna, som bevisligen ligger i samma sjö och borde ha lidit av samma problem som Birka. Det är ju fullt möjligt att man funnit nya och bättre segelvägar via dagens Stockholm men magin som Birka hade verkar vara borta. Sigtuna får en annan karaktär och verkar vara anlagd med ett annat syfte. Vi vet dock att Sigtuna blev ett eget kyrkostift i mitten av 1000-talet, vid sidan av Birka stift, som svårligen kunde vara den väl städade handelsplatsen på Björkö som övergavs runt år 970.

• Vi har frågat oss varför Rimbert skriver att Ansgar mötte den svenska kungen två gånger, där bara den första platsen hette Birka. Det är också märkligt att denna plats inte låg i det egentliga Sverige. Rimbert menar att Birka ligger i Götaland eller på Gotland – beroende på hur vi ska tolka engelskans ”in Gotland”. Den andra sammankomsten skulle ha skett på en icke namngiven plats i den södra delen av det egentliga Sverige. Dagens uppfattning är att denna uppdelning av det geografiska rummet, ska vara avståndet mellan Björkö och Adelsö i Mälaren. Detta innebär att Rimbert skulle ha sådana insikter i Sveriges geografi, att han på kilometern när skulle veta vart gränsen mellan Götaland och Svealand gick - om det skulle utgöras av sundet mellan Björkö och Adelsö. Detta känns mer eller mindre helt omöjligt.  Ansgar passerar även över två mellanliggande hav på sin resa till Birka, en situation som bara är rimligt om en av platserna fanns på en ö i Östersjön. Hade man tagit sig till Björkö, var förmodligen resan till Adelsö inte något som behövde noteras i reseskildringen.

• Vi har frågat oss hur Adam av Bremen kunde skriva att Birka ska ligga nära Kurland, som är dagens Lettland men även nära Jumne/Jomsborg, som ligger i dagens västra Polen.

• Vi har frågat oss hur det kommer sig att man hittat lika många viktloder under en sommar med en metalldetektor på en nästan helt okänd handelsplats på Gotland, som man funnit på Björkö efter 100 år av utgrävningar. Viktoden var en ovärderlig del av den vikingatida köpmannens personliga utrustning. Varför hittar vi de största silverskatterna från vikingatiden på Gotland och inte i Mälardalen?

• Vi har frågat oss hur utländska forskare med ultramodern utrustning får uppfattningen att verksamheten på Björkö inte var fokuserat på handel - utan på slavarbete. De ser även starka utländska influenser på de byggnader som de kunna detektera i sitt arbete där, vid sidan av att antal byggnader av mer nordisk karaktär.

• Vi har frågat oss varför så många av de rika gravarna på Björkö är monument efter utländska herrar medan merparten av de nordiska gravarna är av mycket enklare karaktär. Kan detta tyda på ett utländskt ledarskikt på ön eller är det ett uttryck för att Björkö verkligen var en internationell mötesplats?

Frågorna har varit många och man börjar ana att något inte riktigt stämmer. Samtidigt är det ju svårt att komma fram med seriösa och heltäckande alternativa svar på alla frågor. Man kan ju fråga sig vem som har bevisbördan? Man kan självklart ifrågasätta Adams trovärdighet och ta hans skrift med en stor nypa salt. Vem ska dock avgöra vilka uppfattningar som är korrekta och vilka man ska bortse ifrån? Hade det inte varit för det österrikiska Ludwig Bolzmann-institutets ultramoderna mätningar på Björkö, hade vi bara haft de svårtolkade källorna att falla tillbaka på. I ljuset av dessa mätningar har vi även fått ökad kunskap om platsen men då även behöva ifrågasätta dagens uppfattning kring syftet till dess anläggning och användningsområde. Sammanfattningsvis kan man säga att undersökningen tonar ner Björkös storlek, betydelse och hur länge platsen var i bruk.

• Om vi ändå litar på Adam och hans skrift, landar vi på tanken att det har funnits flera Birka-orter. I den tanken har antingen orten flyttas eller att de har existerat parallellt med varandra, annars går hans beskrivningar inte ihop. Även Rimbert snuddar även vid tanken, att det fanns flera viktiga handelsplatser eller hamnar i Sveakungens rike. Källorna snuddar även vid uppfattningen av Birka var ett kyrkostift, som fortfarande var aktivt på mitten av 1000-talet.

• Om man köper idén att svenska krafter på början 800-talet inser potentialen i det stora uppsving av handel som påbörjats i Östersjön förde med sig, behövde man organisera sig för att dra nytta av den. Denna organisering behövde få genomslag över hela den svenska östersjökusten för att fungera, och detta krävde en massiv mobilisering.

• Om man köper idén med att det byggdes upp en handelsunion i början 800-talet av svenska krafter, är det inte långsökt att tro att man behövde väl definierade handelsplatser. I den kontexten är det svårt att tro att man enbart skulle anlägga en handelsplats och varför lägga denna plats flera mil från de etablerade handelslederna? Skulle man dra maximal nytta av detta smörgåsbord av möjligheter behövde man nog tänka större, och maximera exponeringen på alla handelsleder.

• Om man köper idén med att det byggdes upp ett antal väl definierade handelsplatser i början 800-talet, behövde dessa nya handelsplatser ha någon form av regelverk. Ska man kunna attrahera inhemska och utländska köpmän, behöver de kunna göra sina affärer på ett säkert sätt och behöver man en gemensam värdegrund och lagstiftning. Dessa internationella handelsplatser blev speciella ekonomiska zoner och speciella juridiska zoner. Dessa platser var annorlunda är de mer lokala handelsplatserna, som existerat länge och varit talrika.

• Om man köper idén med att det byggdes upp ett antal väl definierade handelsplatser i början 800-talet, är det inte osannolikt att tro att dessa platser hade någon form av gemensamt namn eller benämning. Gemensamt för dessa är att alla har en avgränsning mot omgivningen i form av en mur eller vall. Denna avgränsning var inte tillräckligt stor eller hög för att skydda mot angrepp utan var en markering att här började en annan lagstiftning. Vi tror att det gemensamma namnet på dessa var Birk/Birka och detta går tillbaka på det nordiska namnet på palissad – Birki.

Detta resonemang diskvalificerar inte på något sätt Birka i Mälaren var en av dessa speciella juridiska zoner och en plats för olika möten och handel. Det är även mycket som talar för att Björkö var en plats där mycket av handelsvarorna producerades, för vidare transport till marknaderna runt Östersjön och ner till floderna i Ryssland. Det som är fel i den tidigare uppfattningen är att Birka i Mälaren skulle vara unik – en solitär där ambitionerna kring handeln i Östersjön startar och slutar. Ambitionen var med all sannolikhet större och platserna var fler, där de även hade olika uppgifter att uppfylla men att alla var en del av samma satsning. Man försökte med all sannolikhet med att få in kapitalet in i Mälaren, och få full utdelning av det gynnsamma läget i Östersjön. I ljuset av detta är det inte osannolikt att tro att denna handelsunion är startskottet för ett Svea-rike, där flera regioner i Sverige kunde samarbete under fredliga former för ett gemensamt mål.

Handelsvägarna hade gått via Öland och Gotland, via de ryska floderna ner till marknaderna vid Svarta havet i flera hundra år innan den nya handelsunionen tar form. Det som skiljer från tidigare är att man nu även han utnyttja den svenska östkusten och få in de internationella handelsmännen närmare fastlandet. Uppgiften för handelsunionen vara att säkra sjöfarten i skärgården från Finland ner till Danmark. Sätta upp en form av lotssystem där även inhemska roddare ingick, för att hjälpa de internationella handelsmännen att säkert passera den svårnavigerade skärgården. Den nya organisationen krävde stora mängder manskap men även virke till att bygga skepp. Denna satsning krävde att regionerna organiserade sig, för att kunna bidra på ett effektivt sätt. Även krigare behövdes och detta blev en av de viktigaste bidragen som respektive del skulle kunna leverera.

Även om handelsunionen var en gemensam insats av många människor och regioner i Sverige, behöver alla större projekt en eldsjäl för att dels starta upp, dels kunna driva igenom det fullt ut. Vi tror att denna person var Kung Björn, i kungalängden benämnd som Björn den tredje. Vi vet att han bad den frankiske kejsaren Ludvig den fromme att skicka kristna lärare till Sverige. Kejsaren skickade därför år 829 missionären Ansgar, som fick grunda en församling i landet. Orsaken till förfrågan kan ha varit att visa sig välvillig inför kristendomen var sas. ”good for business”, då Frankerriket var en av motorerna i den ökade handeln i Östersjön. Vi vet att han även är omnämnd på Rökstenen, som talar om att stormännen i Östergötland organiserar sig för ett gemensamt ansvarsområde. Kung Björn har både starka kopplingar till Östergötland och till Mälardalen, där han förmodligen arbetade med att utveckla och förbättra handelsplatsen på Björkö.   

Det går att dra en parallell mellan Birka-paradigmet till hur vi människor såg på universum. Under senmedeltiden gick vi från att ha en geocentrisk världsbild till en heliocentrisk världsbild. Den geocentriska världsbilden hade länge varit allenarådande för synen på jordens speciella ställning i skapelsen, och inget man fick ifrågasätta. Den officiella uppfattningen var att jorden som var i centrum av universum, eftersom Gud skapat jorden och planeterna. Sedan förstod man att jorden var ett klot som roterade runt till egen axel men även roterade runt solen. Senare har man ju även förstått att det finns fler solsystem, fler galaxer och ett oändligt universum. Detta innebar ju inte automatiskt att Gud inte hade skapat jorden och planeterna men att jorden var en del av ett större system. Senare förändrades även den uppfattningen, alla fall i vetenskapliga kretsar.

Jämförelsen mellan synen på universum och Birka-frågan kan verka långsökt i sammanhanget men det finns en viss bärighet i den parallellen. Om kan acceptera den nya tanken att Birka är en del av ett större sammanhang och att Birka-begreppet mer var kopplat till verksamheten är en specifik plats, kommer flera pusselbitar i den svenska historien att falla på plats. Det finns fortfarande framstående akademiker som anser att Svearna erövrade landet genom att vinna över Götarna i olika slag, för att skapa det som vi i dag kallar Sverige. Detta erövringsarbete skulle redan ha börjat på Bronsåldern. Sedan kan man ju inte bortse ifrån att det har förekommit stridigheter i Östersjön och på fastlandet för att ta kontroll över olika områden eller affärsmöjligheter men det är en annan sak. Ingen hade stridskrafter nog för att kunna erövra och underkuva sin motståndare och skulle det bildas ett rike. Skulle man kunna skapa ett Svea-rike, behövde man samarbeta och styra mot ett gemensamt mål och där alla inblandade kände att de vann på samarbetet.

DET ANDRA SKIFTET

Det andra delen i paradigmskiftet, är synen på Björkö – eller Vikingastaden Birka som den kallas. Den officiella synen är att vikingastaden hade 700 bofasta innevånare under stadens glansdagar, och att detta även var platsen för den första kyrkliga församlingen på svensk mark. Denna stora mängd människor skulle alltså levt i staden, även när isen isolerade ön och efter att handeln avslutats för säsongen. Vi undrar om denna lilla ö hade de ekonomiska förutsättningarna, för att husera en så pass stor befolkning. Även om stadens primära uppgift var att administrera handel behöver befolkningen tillgång till mat, vatten och bränsle för värme och varuproduktion. Österrikiska Ludwig Bolzmann-institutets undersökningar på Björkö 2016, gav vid handen att staden hade omkring 300 invånare och en del av dessa inte var där av egen fri vilja. Dessa var fångatagna smeder och andra hantverkare, som utgjorde produktionskapitalet på ön. Resterande innevånare på ön arbetade med att få fram mat, vatten, bränsle och produktionsmaterial till den omfattande tillverkningen – och även såg till att ingen flydde från sitt uppdrag. Den menar också att all mat och ved behövde levereras till ön, då den i princip saknade dessa resurser helt. Vi har argumenterat att ön möjligtvis kunde husera 25–30 bofasta under vinterhalvåret – men att befolkningen ökade dramatiskt när vårsäsongen öppnade handelsbodarna på Björkö. Vi utgår ifrån att omgivande vatten runt Björkö var säkert rikt på fisk – frågan är om detta var tillräckligt.

Dagens narrativ snuddar nästan vid att Vikingastaden Birka skulle vara en tidig föregångare till Nedre Manhattan och Wallstreet, där förmögna handelsmän gjorde grova pengar och käkade på fina restauranger och inte behövde oroa sig för sin egen eller familjens matförsörjning. Även om man hade en egen handelsbod på Björkö, behövde man även ha en gård där man hade sin ekonomiska och sociala bas. Vi behöver komma ihåg att det vikingatida samhället var ett bondesamhälle, där man ständigt måste se till att arbeta för sin och familjens överlevnad. Gravmaterialet på Björkö uppvisar en stor överrepresentation av män, där kvinnor och barn i princip inte finns några spår av. Gravmaterialet uppvisar en mindre del rika utländska personer men även en klart större fattigare lokal befolkning. Detta stärker ännu mer synen på att Björkö inte var en plats som höll ett tvärsnitt av befolkningen, utan var specialiserat på ett eller annat sätt. Inhemska eller utländska krafter som utnyttjade möjligheten till billig arbetskraft för att berika sig själva – eller vara en del av en organiserad handel över Östersjön.

Att i detta sammanhang kasta in den Katolska kyrkan och anlägga den första församlingen här – känns inte speciellt troligt. Skulle Ansgar och hans uppdragsgivare acceptera att församlingen skulle placeras på liten ö, som bäst var en säsongsbetonad marknadsplats – som sämst var en slavkoloni. Nu är detta inte en tävling kring sannolikheter men man måste komma ihåg att även dåtidens människor fattade initierade och rationella beslut. Om man hade placerat Ansgar kyrka och församling på Björkö hade man gjort det enbart om detta var ett krav från den svenska kungamakten. Platsen i sig var nog inte avgörande, men väl tillgången till själar att omvända till Gud. Skulle samarbetet med Hamburg-Bremen stiftet fungera – behövde nog alla parter vara överens om upplägget.

Vi vet inte hur man har räknat fram att befolkningen skulle vara just 700. Om Birka i Mälaren var den stora vikingatida stad som den anses vara, behöver ju numerären vara betydlig. Att det blev just 700 – kan man ju fråga sig. Det är förmodligen en kombination av antalet gravar i Björks mäktiga gravfält Hemlanden, i kombination med ytan innanför handelsplatsens berömda mur – Stadsvallen. Denna beräkning är gjort långt innan upptäckten av slavarnas verkstäder, som upptar en ansenlig del av stadsområdet men även innan upptäckten att gravfältet var nästa dubbelt så stort. Slutsatsen kan vara att gravfältet inte direkt är kopplat till staden, utan användes även av de som bodde i Björkös omgivning. När sedan stadsområdet är klart mindre än vad man tidigare trott, blir det svår för alla att få plats. Sammantagen ger detta vid handen, att beräkning till de 700 bofasta innevånare på Björkö är en ren gissning – oavsett om det var möjligt att bo på ön under vintern eller inte.

Om man kan släppa idén om den livliga och stora Vikingastaden Birka och se på platsen, för vad den var. Platsen anlades som en tidig förindustriell fabrik, där smeder och andra hantverkare under slavliknande former producerar varor som kunde säljas på marknader på hemmaplan och för export. Detta företag var livlig påhejad av den svenska kungamakten, som insåg potentialen och möjligheterna till finfina avanser. Möjligt att det var kungens uppgift att hålla med mat och förnödenheter till Björkö, som sin investering i verksamheten. Man samlades där ett par gånger om året på Björkö för att göra affärer, men även hantera de långväga leveranserna till marknaderna på andra sidan Östersjön. På sikt kom de utländska intressena att öka och ta över hela ön - och svenskarna fick helt enkelt dra sig tillbaka. Kopplingen till Kaukasus och Bysans är mycket stark på Björkö. Sedan vet vi inte om det var lokala intressen som slutligen fick slut på slavhandeln på ön eller om det vara marknaden som försvann eller om det landhöjningen som gjorde att Mälaren blev en insjö – men på slutet av 900-talet stängdes verksamheten ner på Björkö.

Vi ifrågasätter inte att det fanns en verksamhet på Björkö, inte heller ifrågasätta att det bodde människor på ön, inte heller att platsen kan ha hetat Birka – vi menar är att platsen inte på något sätt kvalificerar till dagens officiella uppfattning. Det finns inga arkeologiska bevis för denna stora befolkning skulle ha existerat – lika lite bevis för att de skulle ha funnits någon kyrklig verksamhet på platsen. Man har målat över platsen med historisk kosmetika och på så sätt kraftigt spätt ut sanningshalten i turistbroschyrerna, och ersatt det med gissningar. Det handlar om den överdrivna betydelse man lagt på Björkö och den gamla uppfattningen att all makt och ambition under järnåldern, kom från Uppland och Mälardalen.

Denna bild sammanfattar väldigt väl den förändrade syn på Vikingastaden Birka, som nya fynd och moderna undersökningar ger. Den övre bilden är den officiella uppfattningen av Vikingastaden Birka - en bild som man kan se i skolböcker och i andra publikationer. Den nedre bilden visar den mer realistiska utbredningen och utseendet av bosättningen på Björkö. Den nedre delen visar den tidigare okända inre avgränsningen där slavarna huserade. Utanför finns de mer traditionella nordiska husen som styrde verksamheten på ön. De såg till att det fanns mat, vatten och material för den produktion som ägde rum innanför murarna. Detta visar tydligt att det var slavhandel och en produktion av föremål utfört av slavar - som var öns huvudsakliga verksamhet - i alla fall under de första 100 åren. Det är fullt möjligt och troligt att bebyggelsen ökade med åren men nådde aldrig den mer fantasifulla bild man tidigare haft. Det finns inget som motsäger att dessa varor såldes i de handelsbodar och på de bryggor, som leder ut i Mälaren. Den nedre bilden visar utfallet av de geofysiska undersökningar som genomfördes 2016. Från dokumentären ”Vikingarnas slavhandel” från 2021. Finns på SVT Play. Den övre bilden är mer baserad på en teori att alla som är begravda på ön - också bodde på ön - vilken den moderna forskningen tydligt visar inte stämmer. Svenska forskare tror dock att en stor del av bebyggelsen städades bort, efter att Björkö övergavs. 

Paradigmskiftet är inte så speciellt stort men det ger en helt ny syn på Birka och Birka-begreppet, och hela den tidiga svenska historien. Det handlar om att se saker in ett annat perspektiv och förstå att ambitionerna var större än var man tidigare trott och att det var fler regioner med på den resan. Det finns inget som helt motsäger att anläggningen av Birka i Mälaren var startskottet för svenska politiska och ekonomiska ambitioner, men denna satsning var en del av ett större nätverk av handelsplatser. Större och redan befintliga handelsplatser runt Östersjön genomgick samma uppgradering och fick ett nytt uppdrag. Gemensamt för att dessa var att de delade samma regelverk, och alla fick epitetet Birk/Birka.