Birkas historia

BIRKAPARADOXEN


"Ju mer bevis vi får fram som motsäger dagens uppfattning om Birka – desto starkare blir dagens uppfattning om Birka."

Detta är kanske att sticka ut hakan en rejäl bit – men det ligger något i detta påstående. Det finns egentligen inga arkeologiska bevis som länkar samman källornas Birka med Björkö, men det har inte ändrat uppfattningen om platsen. Björkö ligger strategiskt rätt i den uppfattning man har om tidens maktpolitiska centrum. Paradoxen innebär att det finns inga arkeologiska eller andra bevis som skulle kunna omkullkasta dagens uppfattning om Birka, även om de skulle dyka upp.

Det mesta vi vet om Birka i Mälaren kommer från de utgrävningar som Hjalmar Stolpe gjorde på 1870-talet. Det var när han lade fram sina teorier om handelsplatsen på Björkö, så frågan kring placeringen av Birka en gång för alla kunde stängas. Entomologen Stolpe grävde på rekordtid ut 1100 gravar men även ett par schakt i den ”svarta jorden” på Björkö. Det är i stort sett från dessa utgrävningar som kunskapen om platsen kommer. Det mäktiga gravfältet visade både på rika kammargravar med influenser från utlandet, men även en större mängd enklare brandgravar. Han hade även rester efter murar och borganläggningar på Björkö – han hade hittat den stora vikingastaden Birka.

Efter detta genombrott i den svenska arkeologins historia har platsen aldrig ifrågasatts. Alla fynd man gör på platsen sedan dess, styrker platsens historiska storhet och man har även velat ändra andra historiska skeenden utifrån materialet från Björkö. Man har velat flytta vikingatidens startpunkt, från attacken på Lindisfarne år 793 till Birkas grundläggning. Det ska väl sägas att fynden från Birka gravfält är imponerande – och saknar förmodligen motstycke i Sverige. Fråga är dock om alla som begravts på Björkö verkligen bodde på ön?

År 2016 genomförde det österrikiska Ludwig Bolzmann-institutet, LBI, mätningar på Björkö med de allra modernaste geofysiska metoderna. Forskarna har täckt stora delar av Björkö i Mälaren med laserscannrar, magnetometrar och markradar, och de första resultaten ger en delvis annan bild av vikingastaden än vi är vana vid. Längs ned i den så kallade Svarta jorden inne i själva stadsområdet hittar de spår av Birkas första år, under senare delen av 700-talet. 

"Vi kan se staden inte byggdes ut stegvis, utan som ett helt komplex av tätt sammanpackade små verkstäder – omgivna av en hittills okänd inneslutning eller vall", säger Wolfgang Neubauer, forskningsledare vid LBI. Utanför den nyupptäckta vallen har markundersökningen visat på spår efter enstaka större byggnader. Wolfgang menar att det tycks vara typiska nordiska långhus. Han tolkar det som att det var där de människor som styrde aktiviteterna på ön bodde. "Det faktum att de var helt oförsvarade strider helt mot den gamla bilden av Birka som en befäst handelsplats" säger han. Wolfgang Neubauers bedömning är att Birka förändras framåt 900-talet – mot slutet av stadens levnad – då bebyggelsen tycks svälla ut över den inre stadsvallen och ändra karaktär. Då dyker det upp lite större hus bland de små verkstäderna, och en del av dem antyder utländskt inflytande.

Dessa ultramoderna mätmetoder visar även att Björkö har över 5000 gravar – vilket är mycket intressanta nyheter men det ger oss i alla fall en intressant frågeställning. Om inte det inte fanns någon större handelsplats på Björkö – varifrån kommer att de människor som begravdes där? Ön hade ingen möjlighet föda en befolkning även om det kanske bara handlade om ett par-tre hundra människor i början. Något bränsle fanns inte, då all skog förmodligen var nedhuggen, och folket i staden måste ha fått all mat från fastlandet. Samma undersökning med markradar, visar även att den berömda stadsvallen som löper runt stadsområdet på Björkö, inte fanns. Där man trodde att vallen gick, mellan den s.k. Hemlanden och borgområdet finns bara gravar. Det innebär att Birka i Mälaren inte hade ett skydd mot yttre fiender som man tidigare trott utan bara en mindre vall, inne i stadsområdet.

Dessa nya arkeologiska bevis borde väl ha slagit ner som en bomb inom den akademiska världen? Men det gjorde det inte - och det finns väl en naturlig förklaring till det. Hyllmeter efter hyllmeter av avhandlingar och böcker har skrivits om handelsplatsen på Björkö genom årtiondena och inga österrikare och deras laserskannrar ska ändra på det. På något sätt blir det en kamp mellan fjärilsforskarens teorier från 1800-talet på den ena sidan och vetenskapsmannens fakta på 2000-talet på den andra – utgången borde vara given...  Det finns ju självklart mycket investerat i varumärket Birka - både ur ett vetenskapligt perspektiv men stora summor pengar är på spel. Även om Birka och Hovgården är upptagna på Unescos världsarvslista innebär det ju inte automatiskt att alla teorier kring platsen är med verkligheten överstämmande.  

Den undersökning som Ludwig Bolzmann-institutet genomfört på Björkö gör att vi måste omvärdera platsens betydelse. Det var inte den blomstrande handelsstad som man tidigare trott och inte heller ett bevis för att sveakungen försökte dominera handeln i Östersjöområdet. När de som begravdes på Björkö inte nödvändigtvis behövde ha bott på ön – ändras tolkningen av fynden. Det finns inget som motsäger att denna del av Mälardalen var en smältdegel för olika politiska eller ekonomiska ambitioner och internationella influenser men att det skedde även på andra platser. Placeringen av en slavkoloni på Björkö är mycket väl vald. Den ligger inom någon kilometers avstånd från Adelsö, där sveakungen huserade och kunde kontrollera verksamheten med egna ögon. Platsen låg dessutom långt från de internationella handelsvägarna längs Östersjökusten, som skyddade Björkö och Adelsö från oväntade besök. Denna tes styrks klart av att Birka i Mälaren inte hade något starkt skydd från externa hot. Att sedan Mälarens vatten var fruset halva året – gjorde platsen ännu bättre för sin mer ljusskygga verksamhet. Vi vet inte vad det tillverkade på ön - det kunde lika gärna vara vapen och annan militär utrustning än varor för export. Det är fullt möjligt Björkö var den plats som sveakungen hade placerat sitt personliga skydd - sin hird. Här kunde soldaterna bo och träna - mycket strategiskt placerade intill kungamaktens boningar.  

Om man sammanfattar de nya bevisen:

År 770 - Birka anläggs som en slavkoloni, fokuserad på tillverkning. Runt verkstäderna byggs en mur för att skydda verksamheten både från intrång och flykt. Runt 300 personer uppehåller sig på ön - där de flesta är slavar medan resten är personer som skyddar verksamheten. 

År 870 - Verksamheten på Björkö börjar expandera och fler och större hus byggs utanför de inre muren. Befolkningen ökar och Birka får även ett utländskt inflytande. Under 900-talet etableras det eventuellt en period med handel. De långa bryggorna på byggs på Björkö - indikerar i alla fall på en ökad omsättning och ett större behov av transporter. Björkö uppvisar dock inga fynd av mynt yngre än år 950 - vilket kan indikera att verksamheten hade minskat när platsen överges.

År 970 - Verksamheten på Björkö upphör och platsen framstår att vara städad. 

År 1070 - Adam av Bremen skriver: "Birka är så stort och betydelsefullt med sina sjöförbindelser att det borde vara en Metropolis, en huvudstad.”

Detta handlar primärt inte om huruvida Ansgar kom till Birka i Mälaren eller inte. Det som är det intressanta - om han kom till Björkö år 829, kom han till en slavkoloni fokuserad på tillverkning av prydnadsföremål eller vapen - och inte till en stor och fredlig handelsplats. Man kan undra om Ansgar fick platsen tilldelad av sveakungen eller om det var en plats han själv valde. Skulle hans arbete med att försöka kristna svearna ske så obemärkt som möjligt eller skulle han försöka befria kristna slavar som jobbade i verkstäderna på ön? Man kan även ifrågasätta om det var Hamburg-Bremen-stiftets tanke att rädda några slavar – var inte ambitionen större än så? Det är dock noterbart att Rimbert skriver att den svenske kungen erbjöd Birka till Ansgar, eftersom staden innehöll många rika köpmän och en stor mängd varor och pengar - hur hänger detta ihop?

Dessa nya arkeologiska bevis skapar även nya perspektiv och andra sätta att tolka de fynd man gör på platsen. Under 2022 har arkeologer kunnat gräva fram resterna av ett skeppsvarv på Björkö. Detta fynd talar också för att Björkö var ett förindustriellt centrum för hantverk. Skeppsbyggeri var också ett av kungen prioriterat området – som behövde övervakas.

Finns det inte arkeologiska bevis, finns det bara tolkningar och uppfattningar om historien. Stämmer inte uppfattningen av historien, stämmer inte heller tolkningen av de arkeologiska fynden. Teorier behöver ständigt omprövas - och det sker bäst utan förutfattande meningar. Thomas Kuhn menar att i avsaknad av ett paradigm - kommer sannolikt alla fakta som kan hänföra sig till en given vetenskap att verka lika viktiga. 


ETT TANKEEXPERIMENT

I detta segment försöker vi oss på ett litet tankeexperiment - för att visa hur olika synen på Birka är och framförallt har varit. Om vi tar två olika citat från två väsensskilda författare och ser hur deras tankar går kring Birka i Mälaren.

Först har vi Charlotte Hedenstierna-Jonson - hon är filosofie doktor i arkeolog och expert på vikingatid och Birka. Den andre författaren är Dag Stålsjö -  journalist och kanske den person som mest skakat om etablissemanget när det gäller synen på den svenska historien. Med sina omdebatterade tv-program, tidvis stolliga teorier och mycket av detta samlade han i sin bok - "Svearikets vagga, en historia i gungning" som kom ut 1983.

I Charlottes publikation"Birkafolket" kan vi läsa följande om Birka:

"Handelsexpeditioner med varor som slavar, silver och långväga prestigeföremål innebar stora investeringar i en riskfylld verksamhet, men med möjlighet till att få del av obeskrivbara vinster. Handel som dessa krävde en omfattande organisation som sträckte sig långt utanför Mälardalen och de makthavare som styrde i regionen. Storköpmännen/kvinnorna och deras utökande familjer - handelshus - växte sig allt rikare och mäktigare. Deras intressen låg inte i regionen och de var förmodligen inte markägare. Istället odlade de sina kontakter med andra storköpmän i andra handelsstäder. Handelsnätverkets vidsträckta utbredning och karaktär gav nya herrar den faktiska makten. Den strukturella makten låg fortfarande kvar hos kungen och stormännen i regionen, men de har inte haft en rimlig möjlighet att utöva någon verklig makt över det vidsträckta nätverk som Birka tillhörde. Istället försköts den reella makten till handelsfamiljerna. De satt på rikedomarna och kontakterna med omvärlden, de var rörliga och kunde knyta till sig den militära styrka som behövdes för att bevaka handelstransporterna. Under 900-talet framstår Birka som alltmer autonomt." (Hedenstierna-Jonson 2012).

I Dags bok kan vi läsa följande om Birka:  

"Birka i Mälaren som är så rikt på fynd men som uppstår så plötsligt och försvinner lika fort? Ja, jag tror, att Birkas historia är en helt annan än den som nu gäller. Då tänker jag inte på episoden med Ansgar. Gravfynden innanför den befästa staden är mycket rikare än fynden från gravarna utanför. Gravskicket är också annorlunda. Det verkar närmast österländskt. Utanför ligger de för denna tid så karaktäristiska nordiska brandgravarna. I de rika gravarna finns arabiska mynt och smycken som tyder på långväga resor. Man har hävdat att Birka var en (kungens) handelsstation som bedrev handel på Österlandet, sålde hudar, kanske järn och andra varor och kom hem med kryddor och annat exotiskt, och klingande valuta. Handeln gick från Sverige ut och tillbaka. Jag tror inte det. Jag tror att utländska köpmän upprättade Birka, rekryterade en lokal hird och sedan företog plundringståg runt Mälaren och tog vad som gick att ta, inte minst slavar. Allt detta såldes sedan österut. Birka var en främmande koloni på svensk mark. Stark tack vare den lokala skyddstruppen, de som ligger i de fattiga brandgravarna av nordisk typ. Innanför ligger de rika utländska herrarna i gravar som liknar muslimska. Birka var en arabisk slavhandelsbas. När Mälaren upphör att vara en havsvik upphör Birka." (Stålsjö 1983).

KOMMENTARER

Dag Stålsjö drog alltid ut de historiska teorilinjerna ända till bristningsgränsen – och det fick han ju mycket kritik för. Men idéerna kring att Birka mer var en slavhandelsbas än en tidig stadsbildning. ligger inte så väldigt långt från vad de senaste rönen om platsen ger. Man kan se att Birka var en plats där slavarna dominerade och verksamheten mer var tillverkning än handel. Varorna som tillverkades på ön och kanske även slavar såldes med alla säkerhet i österled. Då reste man ner till de stora handelsplatserna vid de ryska floderna, för att sälja sina varor. De senaste rönen visar att det fanns både de traditionella nordiska långhusen men även hus med utländsk prägel. Vi vet ju inte om det var ett samarbete mellan lokalbefolkningen och de utländska köpmännen eller om det var fråga om ett utländskt övertagande av verksamheten. Några övervakade kanske produktionen medan några ansvarade för handeln. Inflytandet av Frieser, Franker och Khazarer ser vi i alla fall tydligt i gravfynden från Björkö. Den skarpa uppdelningen av gravskicket är en indikator för att Birka var ett klassamhälle, en mindre förmögen och till viss del utländsk klass och en större och fattigare inhemsk befolkning. Dag tar även upp en annan intressant fråga - den om Hirden. Det är nog helt klarlagt att de flesta som bodde på Björkö var soldater på ett eller annat sätt - frågan är bara vilken uppgift de hade och vem som anställt dem. Befanns sig soldaterna där för att skydda en utländska herrarna på ön eller skulle de skydda sveakungen? 

Charlotte Hedenstierna-Jonson anför egentligen inget som kan styrka hennes teori, utan bara en deduktiv ansats baserad hur det borde vara. Antagandet att Birka var en stor och mäktigt handelsplats med kontakter till andra handelsstäder, anlagd och styrd av lokala köpmän. Detta förutsätter ju dels att Birka var de mäktig handelsplats och dels att dessa "handelshus" på Björkö bestod av lokala familjer. Här flörtar Charlotte med tanken om att Birka var del av en tidig version av den tyska handelsförbundet Hansan - något som det inte finns några som helst bevis för. Gravfynden man gjort på Björkö uppvisar inga bevis för en stor och rik inhemsk befolkning. Det är ju dock fullt tänkbart att dessa välbeställda handelsfamiljer inte bodde på Björkö, utan bara hade sin verksamhet där. Om Björkö enbart vara basen för produktion och en lagringsplats för handelsvaror - var det mycket bättre att ligga mer skyddat inne i landet än vid den mer trafikerade kusten.

Vi kan ju konstatera att ingen av författarna lägger ju fram några konkreta arkeologiska bevis för sina teser. Dag konkretiserar i alla fall lite mer kring att gravskicket tyder på klara kontakter österut medan Charlotte mer spinner vidare på uppfattningen av detta var sveakungens stora och mäktiga handelsplats. Det intressanta är dock att båda författarna ändå hamnar mer eller mindre i samma uppfattning av Birka. Birka var en självstyrande och autonom verksamhet. Frågan är egentligen bara om vem som anlagt handelsplatsen och vem som styrde den. 

Charlotte Hedenstierna-Jonson är också starkt engagerad i ett mycket intressant projekt ”Krigargraven som var en kvinna”. Hon leder en grupp som forskare från olika specialområden som arbetar parallellt med fynden, för att få mer kunskap om den aktuella graven och om Birka i Mälaren. Forskningen har visat att krigaren i den fina kammargraven var en kvinna, vilket är spännande upptäckt. 

Det som är intressant ut vårt perspektiv är hur fynden tolkas, givet från kring verksamheten på Björkö under vikingatiden. Vi gör ett nedslag i hennes presentation, på huvudbonaden som den kvinnliga krigaren hade med sig i graven. 



Bilden är från föreläsningen: "Birkagraven: Krigaren som var en kvinna". Länk till video.

Om vi sammanfattar fynden ur graven med annat som vi fått fram:

  • Kvinnan i den aktuella graven har kläder som emanerar från den eurasiska stäppen. Det finns enligt Charlotte en klar koppling mellan Birka och vad som händer på den eurasiska stäppen på den här tiden. 

  • Huvudbonaden som krigaren hade på sig (ses på bilden), var troligen en mössa som är typisk från Kaukasus och som var tillverkad där. Hon menar vidare att de östliga vikingarna som Birka representerar, reste och slog sig ner det området.

  • Strontium-testerna av skelettet visar dock att kvinnan inte är Kaukasus eller inte heller från Mälardalen, utan från södra Sverige. Det skulle kunna innebära att hon var från Gotland, som också har klara kopplingar till den östliga handeln över Östersjön.

  • Forskaren Wolfgang Neubauers bedömning är att Birka förändras framåt 900-talet – mot slutet av stadens levnad – då bebyggelsen tycks svälla ut över den inre stadsvallen och ändra karaktär. Då dyker det upp lite större hus bland de små verkstäderna, och en del av dem antyder utländskt inflytande. Det är inte främmande att tro att dessa utländskt influerade hus byggdes av människor med rötter i Kaukasus, givet de andra fynden på ön.

  • Lena Holmquist Olausson menar att krigarna på Birka har tillhört en kollektiv kultursfär, som sträckt sig från Bysans över det stäppnomadiska området vidare till Skandinavien. Detta manifesteras i den hall på Björkö, man då kallar för "Krigarnas hus".

Charlotte menar att kläderna i krigargraven uppvisar en ”annorlunda bild av vad en skandinavisk vikingatida människa såg ut”. En alternativ tolkning hade naturligtvis varit att "ledarskiktet på Björkö verkar härstamma från Kaukasus". Givet de andra fynden och tolkningen av dem, är en minst lika relevant slutsats. Detta skulle dock försvåra narrativet att Birka i Mälaren anlades av en sveakung, för att dominera handeln i Östersjön – både ekonomiskt och politiskt. De fina kammargravarna på Björkö uppvisar klara kopplingar till Kaukasus, frågan är väl hur man ska tolka detta. Är det influenser som vikingarna tar med sig hem till Mälardalen eller är det folket från den eurasiska stäpperna som leder verksamheten på ön? Maktfördelningen behöver inte vara knivskarp och saker förändras under tiden, men det tydligt att befolkningen på Björkö var uppdelad. En del med klara östliga referenser och en mer skandinavisk del, med olika begravningsseder och hur man klädde sig etc. Frågan är vad respektive del hade för roll att spela på ön. Vapenmakt innebär även social makt, och det är troligt att de östliga krafterna på ön hade makten över verksamheten. Enligt forskningen är det fortfarande de skandinaviska krafterna på ön, som har makten över verksamheten. En vän av ordning skulle kunna anse att detta är en smula paradoxalt, Birka-paradoxalt.

Det är också intressant att kvinnan i graven var från södra Sverige, kanske från Gotland. Vi vet att Adam av Bremen menade att Birka var "Oppidum Gothorum" dvs. götarnas stad. Det kan ju också vara götarna eller möjligen gutarna, som var de som styrde på Mälar-Birka på den tiden. Man har ju hittat spår efter stridigheter på Björkö, uppe i Garnisonen. Kanske det var de lokala ortsborna i Mälardalen som tröttnat på de utländska herrarna, som härjat runt i området i många år. Folket på Björkö slog ner och verksamheten lades ner abrupt. Av den anledningen städade man området väl, för att glömma det som varit och ge plats för nya verksamheter.

Det finns en intressant parallell mellan Björkö och Mälardalens andra stora handelsplats - Sigtuna. Under 2018 slutförde arkeologerna analyserna av lämningarna efter 38 människor i Sigtuna, och utfallet är lite oväntat. Det visar sig att hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var invandrare. Hälften av invånarna var från Mälardalen medan resterande var från södra Sverige men även från övriga Norden, Baltikum och Ukraina. Sigtuna uppvisar samma mönster som sin föregångare Björkö, där utländska intressen dominerar eller i alla fall är påtaglig i samhället. En tolkning kan ju vara att götarna eller gutarna anlägger och administrerar Mälardalens handelsplatser och är en aktiv del i verksamheten. Vetenskapen menar ju att det vara landhöjningen som blev slutet för verksamheten på Björkö men det verkar som att Sigtuna kunde hantera det. Mälardalen verkar vara en smältdegel för olika folk och kulturer under den här tiden. 70% av de kvinnor som bodde i Sigtuna på den här tiden, var invandrade från andra delar av världen. Man kan fråga sig om det kom dit av egen fri vilja eller som någon form av slavhandel. Krigarkvinna på Björkö till trots, det var männen som tydligt dominerade befolkningen där medan i Sigtuna var fördelningen mer jämn. Det kan tyda på att platserna hade olika syften och huserade olika verksamheter.

Uppfattningen om Birka i Mälaren och den tidiga svenska historien, bygger egentligen på två olika synsätt. Var folket i Uppland redan på Vendeltiden kapabla att anlägga två så pass stora handelsplatser som Helgö och Birka - eller var detta en effekt av högre stående kulturer från Europa? Hade det tidiga Sveariket ambitioner och möjligheter att försöka vara en spelare i handeln i Östersjön - eller var det kanske Frieser som anlade Birka och Gotlänningarna som anlade Helgö, som ett sätt att få fotfäste på fastlandet? Var Ansgar egentligen utsänd att den Frankiska stormakten att övervaka handeln med svärd och slavar - eller skulle han omvända våra förfäder till den rätta tron? Det finns en spridd uppfattning att Sveariket började bildas redan på slutet av Bronsåldern. Det var de sk. Kungarna på Håga som med svärd i hand lade under sig stora delar av dagens Sverige men även delar av dagens Estland. Dessa kungar flyttar 1000 år senare till Gamla Uppsala, för att befästa sin dominans i området och bygga upp Sveariket. Detta är naturligtvis rent nonsens men dessa teorier får gå oemotsagda även i statliga medier. Flera svenska forskare anser samtidigt att uppfattningen om ett tidigt "Svearike" mer är en rest från nationalromantiska stormaktsdrömmar från 1600-talet än en historisk sanning. Så långt behöver man inte gå - men man kanske måste vara lite mer pragmatiskt. Genom historien har dock Mälaren alltid varit en plats som man velat ha kontroll över. Det är först när Birger-Jarl kuvar Upplands storbönder och kunde anlägga Stockholm, som man på riktigt kunde bilda dagens Sverige.

Med en mer nyanserad bild av Björkö, där man kan acceptera att historien inte helt överensstämmer med de nuvarande skulle vara mycket fruktbart. Kungamakten hade med all säkerhet stora ambitioner med verksamheten på ön, men vi vet inte hur framgångsrik den var. Björkö var kanske från början, platsen för kungens personliga armé och i verkstäderna jobbade slavarna dygnet runt för att smida vapen och annat krigsmatriel till krigarna. Det stora uppsvinget av handeln i Östersjön gav eko in till öarna i Mälaren och man behövde agera för att få var en del av den. Konverteringen av de gamla verkstäderna och armébarackerna till en modern handelsplats, blev inte lika lyckad som man tänkt sig. Kanske placeringen av den nya handelsplatsen långt inne i Mälaren, inte attraherade tillräckligt många handelsmän som man behövde för att vara lönsamma? Kanske blev det utländska inflytandet över verksamheten på ön, en belastning för kungamakten och bosättningen och handeln behövde stoppas? Staden var inte lika stor, existerade inte lika länge och det kanske inte var landhöjningen som satte stopp för köpfesten på Björkö. Små men viktiga insikter för ett fortsatt arbete.